Tillbaka till första sidan

Stormvarningsstationen

Fram till början av 1900-talet skedde titt som tätt sjöolyckor där fiskare var inblandade. De blev överraskade av svåra, oväntade stormar. För att råda bot på detta sattes längs med Sveriges kust upp så kallade signalmaster, som med hjälp av en kombination av olika figurer upphissade i masten visade vilket väder man kunde vänta. När dåligt väder med minst kuling förutsågs, ringde de från Meterologiska centralanstalten till dem som hade ansvar för vilka signaler som skulle hissas. På Hällevik placerades år 1906 en mast på Stibybergets högsta punkt. Dessa figurer, eller korgar som vi kallade dem här, var kon, tratt och klot. De var tillverkade av kraftiga, flätade spån och behandlade med tjära för att stå emot väder och vind. De var stora, ungefär en och en halv meter i diameter, för att kunna synas långt ut på sjön. När Sveriges Radio kom igång med sina väderrapporter 1940 slutade man att använda signalmasten. Lokalt kallades signalmasten för ”kulstången”. Masten är en modell av originalet.