Hälleviks ledfyr

Hälleviks ledfyr.

 

Hälleviks ledfyr, även kallad ”Dän wide gåbben”, uppfördes 1892 som en av de fiskefyrar vilka byggdes i slutet av 1800-talet. Ljuskällan var en fyrapparat[¹] av Lyths fabrikat. För att förstärka ljuskäglan fanns reflektor och lins. Betongfundamentet gjordes bara två meter högt, vilket snart visade sig vara för lågt. Redan året efter uppförandet byggdes fundamentet upp till den höjd det fortfarande har.

Fyrapparaten konstruerades vid Lyths instrumentfabrik under 1870-talet. Vid utbyggnaden av våra farleder under slutet av 1800-talet försågs många skärgårdsfyrar med denna apparat. Systemet var enkelt och driftsäkert, så länge det fanns fotogen som höll lampan brinnande. Fyrkaraktären varierades genom olika bredd och antal på skärmarna som hänger på den roterande delen. Helleviks ledfyr byggdes och försågs med ovannämnda apparat år 1892. Den fungerade alltid väl och sköttes av fiskaren Sven Svensson.

Lyths fyrapparat. Finns i Fiskemuseet.

Hälleviks ledfyr togs ur bruk 1930 eftersom den inte ansågs fylla någon uppgift. Efter önskemål från yrkes- och fritidsfiskare satte Hembygds- och studieföreningen Facklan och Per-Anders Persson gemensamt fyren i bruk igen 1973. Den är nu elektrifierad, kopplad till gatubelysningen och tänds och släcks samtidigt med denna. Fler och fler fyrar blir numera elektrifierade, antingen direkt kopplade till elnätet eller med batterier. Anläggningen, som finns i Fiskemuseet, visar hur en eldriven fyr fungerar. Genom olika hack i en roterande skiva får man fram olika fyrkaraktärer.

Med nutida elektroniska hjälpmedel – radar, ekolod och liknande – underlättas sjöfararens navigering avsevärt. Fyrar behövs dock fortfarande, och förr var fyrarna det viktigaste hjälpmedlet för att hitta vid mörker och dimma.

Antikens inte äldsta, men troligen mest kända, fyr fanns på ön Faros vid Alexandria i Egypten. Den räknas som ett av världens sju underverk. Sveriges äldsta fyr fanns vid Falsterbo och kom till omkring 1202. Fram till mitten av 1600-talet var fyrarna ved- eller koleldade. Då började man även använda oljelampor. Ifall någon ved- eller kolfyr har funnits på Hällevik vet vi inget om. Den första kända fyren omtalas i byalagshandlingar från 1885. Det var en fotogenlampa som hissades upp i en stolpe som stod vid ”Byggningens” norra gavel, mellan det nuvarande fiskemuseet och vägen. År 1913 ersattes fotogendriften med Gustav Dahléns uppfinningar gasklippapparaten och solventilen.

Gasklippapparaten och solventilen var två av Gustav Dahléns uppfinningar som använts och fortfarande används i fyrar runt hela världen. Solventilen tänder fyren på kvällen och släcker den på morgonen. Det är solvärmen som påverkar fyra exakt lika långa metallstavar som är inneslutna i en glascylinder. Den ena staven har svärtad yta och får därigenom större värmeabsorptionsförmåga och utvidgar sig lite mer än 1 mm, men detta räcker för att öppna ventilen som släpper igenom gasen.

Några år efter att hamnen var färdigbyggd togs en gasdriven fotogenlampa i bruk. Den var placerad på den södra vågbrytaren.

 

Prolog vid återinvigning av Hälleviks fyr 21 juli 1973.

 


¹ Lokal benämning på fyrapparat var ”katedieapparat”.  

 

Related Images: